Det har varit så grönt och fint den senaste tiden. Rallarrosen har varit vackrare än någonsin, men börjar nu liksom midsommarblomstret att blomma ut. Jag njuter av naturen och dess dofter. Är bara här och nu.
Dessutom fick jag fira midsommar i Stockholm, vilket gladde mig oerhört. Att få strosa runt höra myllret och se det vackra omslutande vattnet som binder samman staden är en sann glädje. Innan jag gick på semester hade jag ett oerhört intressant samtal, vilket gladde mig enormt.
Det finns så mycket roligt att se fram emot just nu, men först ska jag vila. Det är ett måste att komma ner i varv, för det kommande året kommer erbjuda nya spännande projekt. Äntligen! Kan alltså för första gången på dessa fyra år inse att det ljusnar där borta och det är snart dags att gå in i något helt nytt.
Att jag saknar politiken är inget nytt och det nya som kommer ska alltså ge mig en ny möjlighet att få göra just det. Det är med tillförsikt jag ser fram emot detta och att slutföra min statsvetenskapliga examen. Tänk att det endast återstår en kurs.
Visst har jag slitit och många har höjt på ögonbrynen, men nu snart är jag där. Drivkraften ligger i att få hålla på med det man älskar. Att få uttrycka det man vill och följa sin egen innersta väg, trots alla undrande blickar.
Jag ser verkligen fram mot allt det nya och är själa glad över att just politiken ska bli en del av mitt liv igen. Den var aldrig borta, men nu ska den få en ny och viktigare plats. Jag ska värna om den och jag ska göra det utifrån mina villkor inte det förväntade.
Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på all erfarenheter, där jag fick möjlighet att läka. Att jag fick bli en sannare essens av mig själv. Att jag slutade anpassa mig. Att jag satte gränser och tog ansvar för mitt liv. Att jag valde bort det som inte gagnade mig och istället valde att följa mitt hjärta.
En kurs kvar sedan är jag där jag alltid velat vara. Det var innan jag inte visste att min sanna essens aldrig trott något var omöjligt, något jag matats med och förtryckts med under hela mitt liv här på jorden.
Idag träder jag därför fram med min sanna essens som vet att allt är möjligt och att olyckskorparna går fett bort. Likväl som de som alltid säger att så där kan man inte tänka. Vet du vad det kan man. Det finns inte en sanning och det finns inte ett svar. Det är något de senaste åren tvingat mig att plocka fram och något jag tar med mig in i det nya som skall komma. Dessutom är vi inte ansvariga för andras liv utan endast vårat eget och tycker inte andra om en så behöver de inte det helt enkelt.
Hoppas vi möts där på vägen. På återhörande🙂
Ett liv i ständig förändring 