Jag hade som avsikt att hålla mig ifrån studier ett tag men snubblade över en historiakurs, som lät ytterst intressant. Faktum var att den också påminde mig om det jag skrev i mina uppsatser på lärarhögskolan.
Just det här hur svårt det kan vara för elever att knyta an till den historieskrivning vi valt att undervisa om blev en nyttig påminnelse. Att låta eleverna och även vi själva fundera över hur vi ser oss själva som en del av den historieskrivning som lärs ut. Det är verkligen intressant eftersom alla givetvis inte gör det och särskilt inte om du nu saknar intresse för det.
Något som slog mig var just svårigheten att möta människor som inte ser historia som viktigt. När jag själv alltid älskat den historiska berättelsen och sett mina förfäder just i de olika historiska epokerna.
Den narrativa berättelsen i historia är dock den som faktiskt ofta fångar barn och även vi vuxna. Ibland är det bra att påminnas om vad som får människor att känna sig som en del av något och även plocka upp gammal kunskap, som av olika anledningar hamnat i skymundan.
Mycket kunskap och erfarenheter finns trots allt där och är helt plötsligt där för att plockas fram igen. Därför är inga kunskaper eller erfarenheter för den delen att förringa och jag kände djup tacksamhet för allt det gett mig.
Att vara en del av historien samtidigt som det skrivs en ny historisk berättelse är givande. Inte minst när man själv är en del av den berättelsen. Att faktiskt fundera över vad det var som gjorde mig till den jag var. Att fråga sig vad lärde jag mig och var befinner jag mig nu. Livet är alltså i konstant förändring.
På sista tiden har jag dessutom sett ett ökat intresse för just ett liv i ständig förändring, vilket förvånade mig eftersom jag själv kanske inte gett den någon direkt uppmärksamhet.
Men jag är tacksam för er som hör av er och tycker om den. Tack❤️
Ett liv i ständig förändring 