Alla oavsett har sina berg och dalar under vår resa här på jorden. Just i skrivande stund befinner jag mig i dalen och håller på och dealar med en stor del av mitt liv. Det är likt de olika lagren på löken och det skalas av bit för bit.
Jag andas möter det och låter det passera, men vågskvalpet dröjer sig gärna kvar och återkommer i nya skepnader. Det finns dock bara ett sätt att möta det och deala med det. Tiden är liksom inne för ett slutligt avslut och de har påverkat mig mer än jag trodde.
Stora delar av min barndom har inte varit särskilt glädjefylld och även om jag kom till denna jord med höga energier så kvävdes de. Kärlek var alltid villkorad och kopplat till prestation. Ingenting jag gjort dög någonsin. Jag var aldrig tillräckligt bra och mina behov tillgodosågs inte. De ärren lever kvar och inte förrän man mött sanningen kan man låta ärren läka.
Jag tystnade och den stora behållningen var när jag kunde dagdrömma mig bort till något annat. För djupt där inne under alla skal har jag alltid vetat att jag förtjänat ett mycket bättre liv. Det har tagit tid att acceptera det och jag dealar med det fortfarande precis som många andra. Samtidigt hade jag inte heller genomfört mitt uppdrag om jag inte mött allt det svåra och smärtsamma.
Så andetag för andetag möter jag sorgen, skammen och skulden som jag tog på mig, när inte de vuxna runtomkring kunde göra det. Jag förlåter och inser att alla har en resa här på jorden, men det är endast en själv som kan påverka vilken riktning det ska ta i slutändan.
Jag blundar och inser att tiden visst kan läka alla sår, men det krävs ett aktivt arbete för det. Jag är inte ett offer för omständigheterna utan helt fri att ta tag i min egen agenda och det har jag sannerligen gjort. Allt blir faktiskt precis som det ska och även om allt inte blir just perfekt kommer det med högst sannolikhet bli bra.
Tacksam för lärdomarna städar jag nu ut bit för bit av det som var. Mycket kan jag inte påverka, men jag har lovat mig själv att också vila i det. Jag duger och är högt älskad för att jag är just den jag är.
Tack, pappa för din resa här på jorden och jag önskar dig inget annat än att du ska vila i frid. Jag ska minnas ditt intellekt och din humor.
Ett liv i ständig förändring 